!Not for your toying or disrupting ambitions.






Upplagd av Annica kl. 06:38 Men hur blir det nu? Finns det någon möjlighet? Är det ens någon idé att tänka, hoppas och önska längre? Har vi något val? Men det andra...Det mysiga. Att få vara gravid... köpa söta flickkläder och kamma långt flickhår och göra flätor, när hon blir äldre. Man ska vara tacksam för det man har, det vet jag. Men jag har alltid velat ha mer. Velat ha det jag inte har. En avundsjuka som gnager i mig fastän jag inte vill. När man inte har något val gör det extra ont. Hostan håller i sig och det känns lite tungt i bröstet. Hoppas det inte blir värre.

DU - NÄR PUTIN STÄNGE NER EN DEL AV SINA SÄNDARE
SÅ FÖRSVANN NÄSTAN HÄLFTEN AV SÅDANA SYMPTOM DU NÄMNDE.
SENARE PÅ DAGEN, SÅ ÄNDRADE HAN SIG.





Posted by Annica at 06:38 But what about now? Is there any possibility? Is there even any idea to think, hope and wish anymore? Do we have a choice? But the other ... The cozy. getting pregnant ... buying cute girl clothes and combing long girl hair and make FLÄTOR when she gets older. You should be grateful for what you have, I know that. But I have always wanted more. Wanted what I do not have. A jealousy that gnaws in me even though I do not want to. When you have no choice, it hurts extra. The cough persists and it feels a little heavy in the chest. Hope it does not get worse.

YOU - WATCH OUT - WHEN PUTIN CLOSED down some of their transmitters
disappeared almost half of these symptoms you mentioned.
Later in the day, he changed his mind.